Alla bloggar på olika sätt, det vet vi. Vissa skriver en hel drös inlägg på en och samma gång, t.ex. på morgonen, och publicerar dom med jämna mellanrum under dagen. Andra skriver små idéer hela tiden om möjliga framtida inlägg. Vi har dom som skriver inlägg när dom känner för det och det kan gå flera veckor emellan varje. En del får en impuls bara "det här skulle kunna bli ett bra blogginlägg" och så springer dom iväg till sin laptop med rosa internet-dongel från 3. Vi har även dom som känner stor press att prestera minst 5 inlägg om dagen och så har vi dom som kör ett inlägg varje dag som sammanfattar dagens händelser bara. Vissa kör med långa långa inlägg utan bilder, andra bloggar med massvis med bilder och mindre text. Sen har vi självklart ett mellanting också.

Vissa skriver allt, vad dom åt till frukost, när dom rakat benen, hela konversationer mellan sig och sin kompis över ett hamburgebröd på tunnelbanan, om deras katt kräkts upp grodor på mattan och om en lillesyster är sjuk.
Andra vill inte dela med sig av privatsaker och skriver om tv-program och andra oväsentligheter.

En del ser sin blogg som en dagbok där dom i princip bara riktar sina texter mot sig själv, andra ser det som ett forum där dom kan diskutera saker med sina läsare.
En del lider av hybris, en annan är en skygg ensamvarg och den tredje är en agressiv eremit som bor i skogen.

Vissa lägger upp tonvis med egopics och vill bli kända, andra vill vara anonyma och inte bli igenkänd.

Alla är vi olika, alla har vi våra egna anledningar till att blogga, alla skriver på olika sätt och alla vill ha ut olika saker av sin blogg.


Jag använder min blogg som en slags flykt från verkligheten. Jag skriver inte för privat och jag skriver inte om tråkiga saker som händer i mitt liv. Min blogg är min escape. Jag vill inte skriva ett inlägg om tråkigheter och sen behöva bli påmind om det såfort jag loggar in och läser kommentarer eller läser igenom gamla inlägg jag skrivit. Jag vill inte bli påmind, jag behöver ingen påminnelse, jag har alldeles för bra minne ändå (som vissa har påpekat).

När jag har för mycket att tänka på så blir det tyvärr så att bloggen kanske får lida. Inspirationen tynar och det är svårt att hitta nåt roligt att skriva om och som sagt, jag vill inte ha massa tråkigheter med i min blogg - så då blir det till att jag håller mig borta istället.

Ibland orkar jag inte skriva ett inlägg men jag loggar in på min blogg varje dag och läser era kommentarer. Ibland blir dom inte publicerade förrän efter ett tag, anledningen till det är att jag vill svara på kommentaren men inte orkar för tillfället och om jag publicerar den så kanske jag glömmer bort den. Svara på kommentarer är nämligen en sak jag tycker är väldigt viktig! När någon tagit sig tid och skrivit en kommentar till dig så är det självklart att man kan visa uppskattning och skriva ett få ord tillbaks.


Yesbox!
Over and Out!
XOXO och så vidare!

Kudos till alla er som orka läsa igenom allt det där!

Kram på er allihop!